Att befästa och läsa själv

Här nere i södra landet har influensan härjat, men efter ett stärkande sportlov är vi igång igen. Innan sportlovet avslutade vi första kapitlet som handlade om komplexa tal. Det sista vi gjorde var polynomdivision och faktorsatsen.

Att dividera polynom med liggande stolen var inte så svårt enligt eleverna. Det gick bra även om något litet fel dök upp ibland i början. Sen gick det bra.

Jag märker dock det vi skrivit tidigare om här i bloggarna, att man måste få eleverna att befästa sin kunskap. Det är en sak att kunna och förstå på lektionen men en annan sak att komma ihåg det om den vecka. Har man då förstått det på lektionen om man sedan inte kommer ihåg det är genast motfrågan. Jag vill tro det, men för att förståelsen ska fastna så måste man öva själv på det, och ibland kommer inte förståelsen förrän man övat själv på det. Men jag tror absolut att en elev kan hänga med och förstå på lektionen för att sedan glömma det och då behöva en påminnelse. Detta är något man måste öva på på gymnasiet tror jag. Om eleverna lär sig att öva själva mellan lektionerna istället för att bara läsa till proven  så har de mycket vunnet till högskolan i form av studieteknik. Hur mycket läser då eleverna hemma? I mina utvärderingar är de vanligaste svaren mellan halvtimme och två timmar i veckan. Räcker det? Det beror ju på vårt mål! Kanske det är så att vi matematiklärare får skylla oss själva. Hur ser det ut i andra ämnen, vad ger de lärarna för några hemuppgifter. Ger vi matematiklärare annan läxa än de tal som ska hinnas med under lektionen. När eleverna börjar på gymnasiet har vi ju världens chans att ändra på eventuell avsaknad av hemuppgifter. Men hur ser en bra hemuppgift ut och vilket syfte ska den ha? Det är frågor man får tänka noga på för att hemuppgifterna ska bli bra tror jag.

Man ser också att det är stor skillnad på elevers vilja att läsa in något själva i boken. Min erfarenhet är att de som verkar ha lätt för matematik är mer benägna att vilja sitta själva och läsa in och klura på nya avsnitt (eller gamla avsnitt också för den delen) jämfört med de elever som inte riktigt har det så lätt för sig. Är det något de inte förstått på genomgången vill de ha hjälp med detsamma utan att själva försöka. Givetvis finns det elever som har lätt för sig som inte vill läsa själva och elever som inte har det så lätt som sitter och klurar, läser och försöker själva. Ibland har det dock hänt att man inte kunnat gå till de som vill ha hjälp direkt, utan att de fått sitta och vänta, och när man väl kommer dit så har de lyckats att själva lösa sitt problem. Detta är inte helt ovanligt, en av mina kollegor har satt upp följande riktlinje för sina elever:

1) Ge dig en ärlig chans att försöka själv.

2) Fråga en kompis.

3) Om inget av ovan fungerat, fråga mig.

I den klassen jag har nu tycker jag inte detta är något större problem, visst frågar de mig och visst hjälper jag dem, men de diskuterar också mycket med varandra och de läser också i boken om det är något de inte förstått. Men så är de spetselever i matematik också.

I nästa etta jag får ska jag försöka införa att eleverna ska läsa in korta stycken i själva, som hemläxa, för att öva sig i detta. Sedan kan vi ha diskussioner kring stoffet lektionen efter.