Presentation

Jag har just rättat en hög inlämningsuppgifter, och till min förtjusning inte behövt skriva några kommentarer om utförandet på dem.

Till de saker som vi högskolelärare och högskolestudenterna brukar ha olika åsikt om hör annars hur beräkningar ska se ut. En orsak till det tror jag är olika åsikt om syftet med beräkningar. (Är jag inne på syften nu igen?)

Studenterna har ofta aldrig tänkt igenom frågan, men har med sig en uppfattning att syftet med beräkningar är att få det svar som står i facit. Lärarna har den något mer högtravande uppfattningen att syftet är att förbereda sig för verkligt arbete, och i sådant ingår att det inte finns något facit. (Om man redan visste svaret, varför skulle man lägga tid – som är pengar – på att räkna ut det?) Svaret som man har kommit fram till ska ofta tjäna som beslutsunderlag, vare sig nu beslutet handlar om hur många armeringsjärn man ska ha i takbalken eller ifall det är en bra idé att lägga ett anbud på det här företaget. Om det handlar om viktiga beslut brukar det ingå att någon annan ska kontrollera underlaget. Därför måste beräkningar ställas upp så pass redigt att en annan person kan tolka dem och avgöra om de är korrekta.

Studenterna verkar ofta uppfatta våra krav på läsbart uppställda beräkningar som lätt förnedrande – tjafs om handstil och hur man skriver tycker de hör hemma i grundskolan. Vi tycker att det handlar om att behandla dem som yrkesfolk, men vi har vissa problem med att överföra den uppfattningen. Jag har de senaste åren levt högt på en tidningsartikel från den snörika vintern 2009–2010. Denna vinter rasade ett stort antal tak på relativt nyuppförda byggnader. Det var så pass många fall att man påbörjade undersökningar om byggfusk. Det man framför allt misstänkte var fusk på beräkningsstadiet. Konstruktioner baseras på hållfasthetsberäkningar, och enligt lag ska dessa beräkningar göras av en person och kontrolleras av en annan. Det fanns anledning att tro att ett antal firmor rationaliserat bort denna andra person. Nå, det som jag får ut ur det här exemplet är dels att beräkningar är viktiga, och dels att det finns situationer där det till och med är lag på att beräkningarna ska läsas av annan person. Och då är väl det minsta man kan begära att de ska vara läsbara!

Jag tror att det skulle vara bra att lägga lite större vikt vid hur beräkningar är skrivna (och inte bara svaret) i gymnasiet. Jag har inget minne av att vi talade om det i matematiken, men jag fick lära mig att skriva rediga lösningar i teknologin (där vi bland annat arbetade med dimensionering av just takbalkar). Och den systematiken flyttade jag över till matematiken. Men de som inte läser motsvarande ämne får ju inte den inspirationen. Strukturen hos mina uträkningar fick ytterligare skjuts framåt då jag undervisade i en diskretmattekurs, där det ingick Euklides algoritm med polynom. Där får man mycket stora – mycket tråkiga – råräkningar. Om man försöker göra dessa så fort som möjligt blir det garanterat fel någonstans (och att det är fel går att upptäcka; var det är fel är värre). Efter att ha slängt bort ett antal A4 med beräkningar insåg jag att det bästa var att räkna långsamt och omsorgsfullt. Då blev det rätt i första försöket, vilket gick fortare än att starta om tre gånger. Det här att man spar jobb på tydliga uträkningar bör gå att sälja till gymnasister, som väl inte är intresserade av att jobba mer än nödvändigt.

Jag tror också att det kan vara bra med lite mer varierad examination. Det intryck jag har är att det huvudsakligen är skrivningar det handlar om i gymnasiet. (Åtminstone var det så på min tid...) Inlämningsuppgifter har nackdelen att man aldrig kan vara riktigt säker på att de lämnas in av den person som löst dem, men om man kräver handskrivna lösningar och huvudfokus är läsbarhet och lätthet att följa så kanske det problemet är mindre?

Slutligen: Skulle någon kunna förklara varför flickor brukar ha så mycket bättre handstil än pojkar? Det är den enda egentliga prestationsmässiga könsskillnad jag märkt då jag granskar tentor och inlämningsuppgifter, men den är stor!