Kunskapsorganisation

Ibland tror jag att jag borde ta och läsa lite mer teoretisk didaktik, för det är en del saker som jag känner att jag inte riktigt förstår, och hittar man rätt text skulle den kanske kasta lite ljus över frågorna. En sådan fråga är hur folk i allmänhet organiserar sina kunskaper inne i hjärnan.

Jag minns hur jag för ett antal år sedan, då jag gått ett varv genom klassrummet där studenterna satt och arbetade, fick en fråga om en uppgift. Jag svarade på frågan, och passade också på att tala om att den engelska enheten feet heter fot på svenska. ”Aldrig hört förut”, kommenterade studenten. ”Jaha, då har du inte läst Sagan om ringen”, sa jag (för det var i samma vecka som första filmen haft premiär). ”Jodå”, sa studenten.

Har man läst Sagan om ringen så har man hört talas om måttenheten fot, för det tjatas på ett stort antal ställen om att hober är fyra fot långa. Så studenten hade här en kunskap, som hon dock inte lyckades komma åt.

Jag har ofta en känsla av att jag lagrar kunskaper på ett sätt som avviker från gängse standard. Det ser ut som att de flesta har hjärnan prydligt uppdelad i fack, och lägger ”matematik” i ett fack, ”fantasy” i ett annat, och så vidare. Själv öser jag in allting på samma ställe. Det gör att jag är bra på att utnyttja kunskaper som jag fått i ett sammanhang då jag befinner mig i ett helt annat. (Som att fixa en religionsskrivning genom att skriva en sammanfattning av intrigen i Jesus Christ Superstar. Jag vet att halva klassen hade sett den, men det var bara jag som använde den kunskapen på det oförberedda provet i åttan.)

Det är ju trevligt för mig att den där förmågan, det är inte det det handlar om. Det jag skulle vilja göra är att överföra den till mina studenter. Det här att placera de olika ämnena i olika fack med vattentäta skott emellan gör det omöjligt att utnyttja den fulla kapacitet man har. Framför allt matematiken verkar vara placerad i ett bombsäkert kassavalv, utan kontakt med något som helst område utanför, allra minst sunda förnuftet.

Jag undrar hur mycket av det här som är medfött och hur mycket som är förvärvat. Jag har ju inte landat på standardvarianten trots att jag genomgått standardutbildning, så det går inte bara att skylla på skolans artificiella ämnesindelning. Men den förbättrar knappast situationen. Jag skulle vilja ha verktyg för att åtminstone knacka några mindre hål i väggarna, så att studenterna fick bättre möjligheter att utnyttja sina resurser.

Men jag har noterat en intressant sak: De studenter som är bäst på att tänka ”outside the box” är vanligtvis inte de matematiskt bästa studenterna; tvärtom! Med jämna mellanrum får jag en smart alternativlösning till den standardmässiga analytiska från någon som antagligen inte klarar av att göra den lösning som var tänkt. (Jag minns en skrivning, från samma grupp som ”feet–fot”-problemet som nämndes i inledningen, där det ingick att avgöra vilken form man skulle ge en tillbockad ståltråd för att få störst area. En student svarade: ”Rund, förstås. Annars skulle inte bollar vara runda”. Det tyckte jag visade på en verklig förståelse för problemet, vilket väl är orsaken till att jag kommer ihåg det.)

Jag kan tillägga att även mitt skrivbord ser ut som att det tillhör någon med (o)vanan att lägga allt på samma ställe. Jag tror att det finns en bordsskiva någonstans i botten, men den är svår att få syn på.